Att känna sig osynlig kan betyda flera saker. Om du går på stan och folk stöter mot dig så kanske du tänker "Ser dom mig verkligen inte?".

Du kan stå mitt bland flera personer men ändå känna dig osynlig, även om det är dina vänner.

Det kan kännas som att ingen lyssnar. Man pratar och pratar men ingen lyssnar för att de är alldeles för upptagna med att prata med den andra bredvid eller för upptagen med att tänka på annat.

Och tillslut kanske man ger upp. Man vill skrika och be dom att lyssna på dig, men det kommer inga ord. Utan man står bara där och lyssnar på alla andra istället.

 

Vissa personer gör faktiskt något åt det men det kan bli konsekvenser. Personerna kan bli sura för att man avbryter deras konversation eller tankar. Eller så reagerar dom på att dom faktiskt inte har hört dig och börjar prata med dig istället.

 

Det finns alltid både negativa och positiva slut. Det gäller bara att få det att bli rätt. Skrik inte åt dom. Utan knacka dom försiktigt på axeln och få deras uppmärksamhet och säg vad du tycker.

Säg att du också vill vara med i samtalet. Att du inte bara vill stå där. Eller så försöker du bara komma in i konversationen. Men det funkar inte alltid, det beror på vad dom pratar om.

Men som sagt, ta det bara lugnt och säg till personerna vad tycker.

Det finns alltid flera som känner som dig.

 

Nu startar den här bloggen som ska hjälpa unga killar och tjejer genom tonåren. Från kärleksproblem till kompisar. Från musik till skolan. Från Fantasi till verklighet. Ja, allt som finns i en tonårings liv. Jag har bestämt mig för att hålla mig ganska anonym för att bloggen inte ska handla så mycket om mig. Lite kommer det allt handla om mig ändå eftersom att mycket är mina egna erfarenheter. Ni kan hela tiden ställa frågor i kommentarerna eller skriva något som ni vill att jag tar upp i bloggen.