Känslan av att vara hatad av sina föräldrar
Jag satt här och tänkte på vad jag skulle skriva, jag satt bara och stirrade på den tomma skärmen. Men efter ett tag rörde sig mina fingrar över tagenterna och jag fick lust att skriva av mig.
Jag har varit med om mycket, men detta är vad som sårar mig mest. Mina föräldrar hatar mig.
Jag kan bli misshandlad, jag kan bli sviken, jag kan bli mobbad. Inget kommer såra mig mer än vad mina föräldrar gör.
- Min mamma säger att jag är fet och borde banta men jag är i normalvikt.
- Min pappa skriker över skolan o säger att jag borde plugga mer men jag pluggar redan sönder och jag får knappt någon fritid.
- Jag är snart 17 år och dom gnäller att jag hänger mer med killar än tjejer. Jag trivs med killar, dom snackar inte skit som tjejer gör. Fast jag har massa underbara tjejkompisar också såklart.
- Jag får aldrig gå ut, typ en gång i veckan får jag de. Men bara för de så drar jag ju ut efter skolan och dröjer flera timmar innan jag kommer hem.
- Jag får inte mitt studiebidrag om jag inte städar hela huset (o de e stort), diskar, tvättar kläder, dammsuger, lagar mat, dammar, vattnar blommor, städar toaletter och mycket mer. Dom pengarna är inte ens värda allt de här!
- Jag sminkar mig varje dag (typ) och varje gång jag gör de så skriker min farsa.
- Jag får knappt sova då dom är uppe och gapar.
- När jag gör saker fel så skriker dom, när jag gör saker rätt så skriker dom...
Ni tänker säkert, "ja men de är ingenting," Nej men det är såklart så mycket mer som gör så att jag mår dåligt, men vissa saker är för personliga och "farliga" för att ta upp här i bloggen. Men jag är stark och jag kämpar på. Jag står upp mot mina föräldrar och jag säger emot. Vilket jag tycker alla ska göra om dom mår så här. Och jag vill hjälpa andra som mår lika dåligt...
Jag har tur som har sådana underbara vänner som finns där för mig!
Har du någon gång känt att du inte vet om ni är tillsammans?
Har du någon gång känt att du inte vet om ni är tillsammans?
Jag har...
Har ni kanske en sjukt underbar tid tillsammans. Ni är med varandra ofta, ni håller hand, ni skriver sms hela tiden och skickar hjärtan och säger till varandra att du tycker han/hon är söt. Har ni kanske kysst varandra och kramas hela tiden.
Är man tillsammans då? Vem vet...
- Jo, båda ni...
Man måste ta tag i det. Vissa anser att man blir tillsammans efter sånt här, andra anser att de är dejtande. Andra säger att man bara flörtat massa. Därför måste man ta tag i det. Prata med den andra personen. Få reda på vad han/hon tycker. Om ni faktiskt är tillsammans eller inte. Ta tag i det så att du äntligen kan få ett ärligt svar.
Har du någon gång känt att du inte är bra nog?
Har du någonsin känt att du inte är bra nog?
Att du inte passar in?
Att det finns killar/tjejer som är mycket bättre än dig?
Att världen skulle vara bättre om du inte fanns?
Så är det inte.
Du kanske inte är bra nog enligt EN person. En person av flera miljoner. Det finns alltid någon som dig, precis som dig. Någon som du passar med.
Att vissa killar/tjejer är bättre än dig är skitsnack. Ingen är bättre än någon annan, kanske i spel och sporter men det betyder inget. Alla har en sak som dom är liite bättre på. Men ingen är bättre än andra för det.
Att världen vore bättre än dig, det är verkligen skitsnack. Det finns alltid någon som behöver dig. Någon som gillar dig och till och med älskar dig för den du är... Dig själv.
Var alltid dig själv, vad som än händer. Låt ingen ändra på det.
Om någon försöker ändra dig så är dom inte en äkta vän. En äkta vän älskar dig för den du är. Om någon vill ändra dig så säg ifrån. Säg att du tänker vara dig själv. Att du inte tänkter bry dom om att dom försöker ändra dig.
För du är du och du är unik.
Känna sig osynlig
Att känna sig osynlig kan betyda flera saker. Om du går på stan och folk stöter mot dig så kanske du tänker "Ser dom mig verkligen inte?".
Du kan stå mitt bland flera personer men ändå känna dig osynlig, även om det är dina vänner.
Det kan kännas som att ingen lyssnar. Man pratar och pratar men ingen lyssnar för att de är alldeles för upptagna med att prata med den andra bredvid eller för upptagen med att tänka på annat.
Och tillslut kanske man ger upp. Man vill skrika och be dom att lyssna på dig, men det kommer inga ord. Utan man står bara där och lyssnar på alla andra istället.
Vissa personer gör faktiskt något åt det men det kan bli konsekvenser. Personerna kan bli sura för att man avbryter deras konversation eller tankar. Eller så reagerar dom på att dom faktiskt inte har hört dig och börjar prata med dig istället.
Det finns alltid både negativa och positiva slut. Det gäller bara att få det att bli rätt. Skrik inte åt dom. Utan knacka dom försiktigt på axeln och få deras uppmärksamhet och säg vad du tycker.
Säg att du också vill vara med i samtalet. Att du inte bara vill stå där. Eller så försöker du bara komma in i konversationen. Men det funkar inte alltid, det beror på vad dom pratar om.
Men som sagt, ta det bara lugnt och säg till personerna vad tycker.
Det finns alltid flera som känner som dig.
